skulle aldrig låta mitt barn gå i en grundskola i Katrineholm

Jag sitter och kollar på siffrorna över 9or som har sökt gymnasieprogram…

Där finns enskilda siffror över elever på varje program och bredvid finns en siffra för hur många av dessa som är obehöriga att söka programmet. Oavsett vilket program, så innebär obehörig helt enkelt att du har IG i minst ett ämne. För vissa program är det ok att ha IG i några ämnen, alltså håller jag mig till att det innebär att du har MINST ett IG i något ämne (vi håller i bakhuvudet att det innebär flera IG för några elever. (ja, IG är inget betyg på grundskolan, alltså innebär det att du får ett streck)

Jag tog mig 2sekunder att slå samman siffrorna och får fram att av 497 elever som sökt till gymnasieprogram i Katrineholm så är 182 av dessa obehöriga till det program de har sökt. Det är alltså så illa att ca 37% av eleverna saknar den grundläggande kunskap som krävs för att läsa det program de önskar på gymnasienivå. Det är bra nära 40%! Och ärligt talat, att få G i ett ämne, det kan alla det räcker med att “vara på plats och göra uppgifterna”. För VG & MVG måste du jobba och göra en insats… och visst hade det varit några procent, så kan jag förstå om det hänger ihop med att några elever faktiskt har det tungt hemma eller att det finns några andra orsaker som leder till att man inte fixar att vara i skolan så mycket som behövs, eller har svårigheter med att klara av uppgifterna av andra anledningar.. men nära på 40%?

Vad händer?

Var är artiklarna i lokaltidningen som borde ifrågasätta detta samma dag som siffrorna släpps? Det här är ju pinsam statistik för utbildningsansvariga i kommunen imo.

Och det är skrämmande statistik. Vad lär sig en elev i grundskolorna i Katrineholm?
Om jag bara hade tid så jag kunde besöka skolorna själv. Är det för stora klasser? Är det obehöriga lärare? Är det många elever med tuff bakgrund? (Och vad är isf planen för att anpassa undervisningen till detta så att skolan faktiskt blir den trygga och rutinmässiga arbetsplats där de får blomma?)

1292422369_easymoblog
Ja, det är till stor del elevens ansvar att göra jobbet. Det är samtidigt lärarens ansvar att vara på familj och mentor direkt om eleven inte tar sitt ansvar. Lärarens ansvar att hjälpa eleven lära sig nyttja verktyg för att nå målen. Lyssnade på en riktigt bra genomgång av Kris Gutierrez om hur de kör workshops under en period för motsvarande gymnasieelever och även grundskoleungdomar där uppgifterna handlar om att använda naturvetenskapliga metoder för att utforska ett ämne/område och att sedan skriva om detta och även att skriva om den närliggande lokala miljön/samhället… och att alltså uppgiften på t.ex. svenska var inte “lär dig svenska” (som ju är hur stort som helst och en ständigt pågående process) utan istället: beskriv det ni har upptäckt i era utforskningar, berätta om egna erfarenheter, kombinerat med läsning av riktigt svåra texter (som eleverna jobbat med ihop med mycket uppmuntran och att de pratar om texterna efteråt för att dela förståelse med varandra). Och att i det klassrummen så använder de mycket: Tänk om, Fundera kring, Kan vi… Vad tror du är… istället för: Skriv det här, Sitt där, Gör det här.
Nu är inte orden i sig det som gör skillnaden i pedagogik, utan att vilka ord och uttryck som används är ett resultat, en konsekvens av det mindset som ligger hos läraren.

Ännu mer intressant var att man kallar Personer som har engelska som andra språk (jämför med elever här i Sverige som har svenska som andraspråk) för “EL” alltså, English Learners, istället för biligual learners. För det är ju vad eleverna faktiskt är! Och det saknar jag även här i Sverige. Det är sådant tryck på att “du är svenska som andra språk elev” istället för: Wow, du är tvåspråkig! Och snart trespråkig eftersom alla läser engelska i skolan i Sverige. Att man kan hjälpa eleverna bygga stolthet kring detta istället + att man måste hjälpa dem få fram verktyg på modersmålet kring ämnen som läses i övrigt i skolan, så att de har en motsvarande lika ärlig chans att jobba med samma material som övriga, tills att man är a jour med Svenskan som elever födda i Sverige. (Och att det här är stort ansvar på föräldrar, som med skolans hjälp behöver uppmuntra och stötta sina barn).

Jag vill gärna bli Gymnasie Matte & Webbdesignlärare.. men behovet verkar vara alldeles för stor i grundskolan???

Jag tycker det är pinsamt vad dåliga mattekunskaper eleverna har med sig från grundskolan.

Utan att nämna någon enskild elev… När jag ser att eleverna inte ser sambandet på “3 fjärdedelars x” och 3 gånger x delat på fyra (skulle vara lättare att visa på papper!) så är det skrämmande.. det är ju  gånger och delat med på den nivån man jobbade på i mellanstadiet. och def. ska ha repeterat under högstadiet. Det här borde sitta i ryggmärgen……. .. … !!!!!!!

Jag känner också att jag har misslyckats med att förmedla till eleverna att det gäller att JOBBA. PLUGGA MYCKET. Att man kan stanna kvar efter skoltid och plugga i grupp för att hjälpas åt. Det finns så mycket att lära sig, och så mycket att fördjupa sig i…  men många verkar nöja sig med att göra minsta möjliga insats…  och så tänker man tillbaka på “hur var jag själv under gymnasietiden?” Klart att jag presterade mer i vissa ämnen och mindre i andra. Definitivt hade det att göra med både intresse och vilken lärare man hade. Samtidigt så läste jag 3500 poäng. En elev på teknikprogrammet har idag ca 2500p. Jag hade alltså tryckt in bra många kurser i mina tre år på gymnasiet. Så visst, jag hade några MVG några VG och några G. Och jag ligger på ca 17 tror jag att jag hade i snitt. Det är alltså kört för de allra mest populära högskoleutbildningarna, och gränsfall för de “inte lika populära men iaf vid en “bra skola” programmen”. Nu finns ju högskoleprovet, och jag gjorde det och fick bra resultat och vet att jag kunnat använda det för iaf någon intagning.. men “hade jag bara jobbat lite mer”, så hade jag kunna ha några fler VG istället för G, och några fler MVG istället för VG…  Och många ämnen och kunskaper hänger ju verkligen ihop också! Om du jobbar bra på matematiken, så kommer du lättare förstå och alls kunna klara av fysik, kemi och vissa teknikkurser som innehåller beräkningar…

För att kunna utveckla mer avancerade lösningar i flash, så behöver du förstå fysiklagar och kunna omvandla beräkningar till praktisk applikation i programmen du skapar :D (T.ex. för att skapa en bil som accelererar eller gravitation.) För att kunna anvnda ett nyanserat språk i svenskan så behöver du vara intresserad av många olika texter för att “ha något att relatera till och jämföra med” när du skriver analyser…   Jag skulle gärna gå om gymnasiet nu. Det skulle vara så himla chill att få göra allting en gång till och med 100% studiefokus från början. Nu när man har erfarenheter från högskolan kring studieteknik, och vet vad mycket det finns att tjäna på att vara 2-5 som planerar läxläsning tillsammans och att man träffas dagen före en inlämning eller några dagar före ett prov och testar varandra och jämför anteckningar o.s.v.

Ja, alla, precis alla elever i ettan är alldeles underbara individer. (Jag säger ettan eftersom jag inte känner alla två och treor! + Jag är mentor ihop med annan lärare för en av ettorna)  Alla har charm och de flesta ställer upp om man ber om hjälp. Det som är synd att se är det barnsliga beteendet hos några, ännu inte riktigt mogna för gymnasiet kanske?   Och vi har pratat om studieteknik och vi har pratat om att ha planering/en plats där du skriver upp alla läxor… men jag har inte nått alla alls..   Jag har mycket kvar att lära mig!

Logga in